Igår var han verkligen värd sin vikt i guld. Jag hade egentligen ingen vidare lust att rida, det var mörkt och svinkallt och jag var fortfarande inte helt kry från förkylningen, men eftersom det vankas hoppträning på fredag så tog jag mig i kragen och gav mig ut. Det behövde jag inte ångra! Han gick som en klocka, och för första gången satte han enkla byten, flera gånger! Hela jag var ett enda brett smile när vi red hem!

Idag har han fått vila, och även jag, känner mig fortfarande inte helt frisk. Imon är det dressyrträning på schemat och på fredag blir det äntligen hoppträning för Sandra igen!