Konvalescent
Den 14 november var det dags att resa ner till Skåne-land för att träffa veterinär Jonas Tornell. Vi hade tid 10.30 så det blev att starta tidigt. Vi var på plats i tid och fick som tur var plats i en box i stallet, så han slapp att stå och vänta i transporten, vi fick även väldigt fint sällskap i stallet.
Efter mycket fikande och väntande så kom vi efter ett par timmar in till Jonas. Han började med böjprov och konstaterade ganska snabbt att Magne var halt på båda bak. Höger bakkota bedövades och efter ytterligare lite väntan så gjordes ett nytt böjprov, han var nu väldigt halt på vänster bak men inget på höger. Båda bakkotorna röntgades och man hittade en lös benbit i vänster bakkota som antagligen var roten till det onda.
Den elaka "lilla" benbiten
Det blev bestämt att Magne skulle opereras redan dagen efter så vi for hemmåt igen bara för att köra honom direkt upp till Skara. När dom öppnade kotan så var det ganska infekterat runt den lösa benbiten så han har nog haft ganska ont av den, och har då belastat höger kota istället så han blivit halt på den också. Operationen gick bra och han fick komma hem redan samma eftermiddag, väldigt skönt att ha honom hemma och på benen!
En nyvaken Magne efter operationen
Nu har han stått på box i 12 dagar och igår tog vi bort stygnen, det ser väldigt bra ut än så länge. Nu ska han få gå i sjukhage ytterligare 4 veckor innan han får börja röra på sig igen. Håll alla tummar och hovar för att det läker ordentligt och att vi snart är tillbaka!
Long time no see
Kanske skulle försöka väcka liv i den här bloggen igen?
Mycket har hänt sedan i mars, jag ska nog inte rabbla upp allt för då är det ingen som orkar läsa, men jag kan ju skriva lite om höjdpunkterna.
Magne har ju som jag skrivit tidigare fått en liten maskot, Derby (aka Lillen), här lär Magne honom hur det går till när man löshoppar
I mitten av mars vågade vi oss på våran första LA:3 (programridning). Detta fixade han galant och det slutade på 66,45%, duktig hest!
I mitten av mars märkte jag att Magne fått en muskelknuta/sträckning/annan konstig muskelknöl på halsen och nästan förlorat sin förmåga att svänga till höger. Jag anlitade en kiropraktor och efter ett par behandlingar så kändes han bättre så vi fortsatte träningen som vanligt.
1 april var det dags för årets tävlingsdebut. Vi började lite lätt med en LB:2 och det slutade med en 4:e placering på 62%, duktig hest igen!
Tyvärr fick inte den duktiga hästen vara med på bilden...
Den 15:de april var det då dags för första omgången av div. II i dressyrallsvenskan och för mig att debutera LA:3 "på riktigt". Vi var på hemmaplan där han brukar trivas bra och det slutade med en 5:e plats på 62,9%, mycket nöjd med min guling!
Den 1:a maj blev Herr Gul vuxen, det bekräftades av att han fick sitt första kandar, visst blev han snygg!
Något som absolut är värt att ta upp är ju att Magne blev farfar för första gången den 5 maj! Ett fantastiskt sött litet stoföl efter Björkhems Arns 275's, undan Björkhems Tessa-Mi. Hoppas det är ok att jag lånar en bild från Therese Arvidsson.
I mitten av maj var det dags för återbesök hos kiropraktorn, Han verkade ta det hela med ro, tyckte nog t.o.m. att det var ganska skönt!
Efter behandlingarna av Margita (kiropraktorn) så kändes han jätte bra, han var mjuk och rörlig och det kändes som om vi "flyttade upp" ett snäpp i utvecklingen. Så den 20 maj var det dags för tävling igen, nu en regional LA:3 i Essunga. Jag var väldigt förväntansfull inför denna tävlingen för skulle vi fixa en ritt på över 60% så skulle han även fixa en prestationsmedalj i guld. Och som den guldhäst han är så kirrade han den guldmedaljen utan större bekymmer med 64,51%, yes! Så nu får jag åka på mitt första årsmöte med BDF för att förhoppningsvis hämta hem medaljen, ska bli kul!
Jag brukar alltid säga till Magne att man får inget godis om man inte har gjort sig förtjänt av det...
Slutet av maj blev väl inte riktigt som jag hade planerat... Jag skulle hoppträna hemma i paddocken och la upp en ganska lång oxer för att träna på att ta ut språnget lite mer. Detta slutade med att vi gick omkull. Magne hoppade av lite för tidigt och jag kände redan när vi lättade att det här inte skulle gå bra. Han fastnade med frambenen på den bakre bommen, som inte lossnade, vilket resulterade i att han dök på näsan och gjorde en kullerbytta, med mig efter. Jag landade på ansiktet och slet sönder underläppen invändigt, så det blev raka vägen till akuten där dom spände fast mig och skickade in mig i en MR-röntgen och sydde ihop mungipan som spruckit, och sedan vidare till Borås där dom sydde ihop insidan. Fick senare reda på att käkbenet varit blottat ända ner till hakspetsen, så jag är fortfarande förundrad över att jag inte hade mer ont. Olyckan resulterade även i en hjärnskakning och en del värk i nacken, så träningen lades på is ett tag, inte den bästa tajmingen med knappt 2 månader kvar till SM...
Dagen efter operationen, inte så värst attraktiv
Tur i oturen så tycktes iaf Magne ha klarat sig helt utan skada, nosgrimman på tränset var repad men annars syntes eller märktes det ingenting på honom, men han fick en veckas vila eftersom jag inte var pigg nog att rida, men jag tror inte han blev så ledsen för det.
Efter ett par veckor var vi tillbaka på tävlingsbanan, den här gången var det en LA:1 i Gråbo och trots uselt väder och en förvirrad matte (sviter från hjärnskakningen?) så kammade min guling hem en 3:dje plats! We are back!
En av sommarens icke häst-relaterade höjdpunkter var så klart Midsommarafton! Med live-musik och dans runt stången, underbart!
Även om jag efter olyckan vågat mig på att hoppa några små hinder igen så känner jag att jag inte har den kunskapen och det modet som krävs för att kunna göra Magne rättvisa i hoppningen. Så i somras så började vi ta hjälp av Karin som nu rider och tränar Magne ett par dagar i veckan, framför allt i hoppning och markarbete, jag tycker det verkar som dom trivs bra tillsammans!
Så var det då äntligen dags att börja förbereda sig för sommarens (årets?) stora happening, Fjord-SM! Jag hade köpt fina "team-tröjor" som jag och mamma (den ständiga hästskötaren) skulle ha och Magne hade fått ett nytt extremt snyggt träns (från http://www.xtremehorsemakeover.com/)
Jag hade som mål med SM att ha roligt och att förhoppningsvis göra det bättre än förra året. Våran första utmaning var att vara med på invigningen, det fegade vi ur förra året (jag var med till fots). Han kan ju vara ganska hingstig när han sätter den sidan till och har oftast inget tålamod att stå still, så detta var nog det jag var mest nervös inför, men han skötte sig som en klippa! Medans andra dansade omkring och gick mer på tvären än rakt fram, så gick Magne så fint i ledet och brydde sig varken om dom andra hästarna, publiken, musiken eller den skräniga speakern, min guldgosse! Redan där var jag så nöjd att vi nog kunde åkt hem.
Invigning
På lördag förmiddag var det då dags för värmningsklassen. Magne kändes bra och var inte alls så hysterisk som förra året, både han och jag har nog fått lite mera rutin. Vi gjorde ett hyfsat bra program men han skulle ju som vanligt passa på att skita i den ökade skritten vilket resulterade i en 6:a. Vi kom på delad 2.a plats med samma poäng som vinnaren, så jag var nöjd!
Så var det då dags för det vi hade tränat (och bävat) för hela året, SM-klassen. Magne var inte särskilt taggad för tack vare en miss i planeringen så hade han fått stå och vänta (det värsta han vet) på prisutdelningen för värmningsklassen i 1 ½ timma, så han var väl inte vidare förtjust i att matte skulle dra ut honom ur boxen igen efter bara ett par timmar. Men vi lyckades tagga om och med en kär vän i tankarna så gav vi 110% inne på banan, vilket resulterade i VINST!! Wiiiiee!
Lite bilder från vår stora dag
HURRA!!
Efter SM'et fick Magne nästan en hel månads välförtjänt vila. När jag började sätta igång honom igen så märkte jag att han inte kändes som innan. Han var stel och ville inte böja igenom sig i skolorna och högergaloppen hade han "tappat" helt, och det verkade bara bli värre och värre ju mer jag red honom. Så nu har vi påbörjat en utredning på vad detta kan vara, i början av oktober var han uppe i Skara och blev behandlad för en låsning i korset samt fick underhuds blister med DMSO i bakknäna. Han skulle vila ett par veckor och sedan sättas igång igen för att se om detta hade haft någon effekt. Tyvärr hade det inte det och han åkte upp igen för att röntga rygg och nacke. Ingenting hittades på röntgen så nu är mitt sista hopp Jonas Tornell nere i Ängelholm, vi ska dit på onsdag i nästa vecka och jag hoppas verkligen att han kan hitta vad som är fel på min prins. Håll alla tummar och hovar ni kan för oss.
På återseende!
