We were made of gold

Han slutar aldrig att förvåna mig min lille guling. Idag red jag upp till dressyrbanan på ridskolan, samma ställe som han inte kunde koncentrera sig i 5 sekunder på i förrgår, och han gick helt fantastiskt! Skänkelvikningarna satt som en smäck, rak i halsen och fick med sig rumpan utan problem, ökningarna kändes fantastiskt bra, han verkligen tog i med hela kroppen och gick sedan över till kortare trav direkt på kommando. Hörnpasseringarna i galopp gick också jätte bra efter några gånger, han kortade t.o.m. steget själv till slut när han närmade sig hörnet och tog det lugnt och sansat igenom. Jag var så nöjd med honom så jag bara satt och log hela passet! :)

Igår var jag inte direkt jätte inspirerad att träna (med tanke på hur han gick i förrgår) så min fantastiska vän och ridlärare Lisa satt upp och gav både mig och Magne en lektion. Har nog delvis henne att tacka för att det gick så bra idag!



Några suddiga mobilbilder på Lisa och Magne

Kommentarer
Postat av: charlotte

Tycker jag känner igen det där med att ha en fantastiskt vän, min vän har en halvblod o har säkert ridigt i 30år. Hon älskar att få rida min fjording han är så rolig att rida säger hon, hon hjälpte mig mig härom dagen samtidigt är det så roligt att sen någon som är så duktig rida sin häst min har med lite svårare för höger varv också men han kändes fantastiskt bra.

2010-09-19 @ 08:37:30
URL: http://cheenell.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0